Vi var på vernisage igår. Det var en fotoutställning som handlade om freeganer, d.v.s. människor som gräver i affärernas soptunnor efter mat slängs bort p.g.a dåligt datum eller skruttig förpackning. Denna mat lever de sedan på.
Varje år slänger en genomsnittsmänniska bort 100 kg mat. Detta tär enormt på miljön. Dels när den produceras och dels när den ruttnar bort. Vår familj har blivit rätt duktiga på att planera våra inköp så att vi inte köper något extra. För ett år sedan slängde vi massor. Ofta kunde vi stå där med två, tre köttförpackningar som gick ut samma dag. Men så började vi planera veckomenyer, skriva inköpslistor och bara köpa det som stod på listan. Vi fick mindre avfall, det gick mycket snabbare att handla och vi sparade mycket pengar. Succé!
Idag var det åter dags för veckans inköp. Jag har en vana att alltid gräva längst bak, efter produkter med så "bra datum" som möjligt. Dels för att de är absolut fräschast och dels för att vi handlar för en längre period i taget. Men plöstligt slog det mig, att när jag ratar produkter som snart går ut, hamnar de i roskis, slängs bort och bidrar till miljöförstöringen.
Istället borde vi ju köpa de med sämre datum, förutsatt att de används inom utsatt tid. Vi borde även bli bättre på att köpa de rabatterade produkterna och frysa in (något jag faktiskt gjorde idag). Annars slängs de bort nästa dag. Jag har alltid tyckt att ekokött varit så dyrt, men nu har jag märkt att det flera gånger jag varit och handlat har varit nedsatt med 30 %. Jag bunkrar, fryser in och känner att jag är riktigt, riktigt duktig, som både sparar på miljön, men även sparar på hushållskassan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar