Präktiga jag

Jag har skrivit om det tidigare, men känner att jag måste göra det igen. Nämligen vår godhet att ge pengar åt tiggare.

Det är hemskt när man märker vilka tankar som plötsligt poppar upp i ens medvetna och som visar på en människosyn man gärna skulle ta och stoppa in långt i ett hörn av själen (vilket kanske är just vad man gjort).

Igår var jag och lördagshandlade med vår äldsta dotter på snart 10 år. Samtidigt som vi klev ur bilen för att gå in i affären, kom en kvinna med utländskt påbrå för att vika ut sin lilla stol och slita fram sitt lilla dragspel för att spela upp en liten trudelutt utanför affären. Kvinnan var i min ålder. Vi tog ingen notis om henne utan gick in. Efter att vi stoppat våra godispåsar och vår mysli deluxe (med extra mycket nötter) i våra väskor gick vi för att åka vidare. Nu hade hon kommit igång med att entonigt dra sitt dragspel fram och tillbaka.

Man har ju hört att de har en riktig dragspelsmaffia, åker från affär till affär fast de egentligen inte alls skulle behöva. Att de invaderar vårt land med falsk sång, gör våra medborgare olustiga och är allmänt fräcka. Att man inte skall uppmuntra dem genom att ge dem pengar. Så tänkte också jag när jag gick till bilen.

Men så tänkte jag även att jag ville ha en dotter som uppmärksammade andra människor runt omkring sig, som även såg den lilla människan. Jag tänkte även att om kvinnan skulle leva mitt liv, skulle hon knappast sitta och spela dragspel i kölden utanför en butik i ett annat land. Jag bestämde mig för att gräva fram lite slantar som min dotter kunde gå iväg för att ge kvinnan.

Och det är nu som två tankar poppade upp. Två tankar som jag faktiskt skäms för. Det första var när jag tittade efter vilka småpengar jag kunde skramla ihop för att ge kvinnan. "Jag kan ju inte ge bort så jag inte har småpengar att sätta i köpkärran". Vilket perspektiv på livet man har! Vilken härlig syn på klasskillnader jag besitter! Den andra tanken kom när min dotter kom skuttande tillbaka till bilen. Plötsligt bet jag mig i tungan, för vad jag hade tänkt fråga var, "Såg hon glad ut?". Ger jag bara pengar för att de skall dra på munnen och underkastat visa sin tacksamhet? Gör jag det?