Det var på Prisma jag såg honom -plastpåsmannen. Han tog en liten paprika, satte in den in en stor påse och klistrade på lappen från vågen. Jag skulle så gärna ha velat hötta med fingret och säga att man behöver faktiskt ingen påse. Men även jag har gränser för hur pinsam jag vågar vara.
Istället började jag se mig omkring, på alla som satte sin bananer, sitt kålhuvud och sin gurka i en påse. Varför?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar