Dubai

Jag befinner mig for tillfallet i Dubai och varje dag far jag en tankestallare over hur olika vi manniskor lever vara liv.

Min bror har en maid som kommer 5,5 dagar i veckan och hjalper till i hemmet. Hon ar i min alder och har liksom jag tre barn. Skillnaden ar att jag traffar mina barn sa gott som varje dag. Hon traffar sina barn 1-2 ganger per ar. Hur kan man lamna sin trearing efter att ha traffat henne i nagra veckor och veta att nasta gang man ser henne ar om tidigast ett halvt ar? Varfor skaffar de barn? -fragade min son. Ja varfor? Sakert av samma orsaker som vi, skillnaden ar bara att manga mammor inte far uppleva sina barn pa samma satt som jag far uppleva mina.

Vi susar fram i en sprillans ny bil. Trafiken ar livlig. Filerna ar manga. Med jamna mellanrum ar det trafikstockning. Jag tittar ut genom bilrutan och moter blicken hos en man i min alder. Han sitter i en skruttig buss som for honom mellan hans arbetsplats och hans sovplats. Ett rum som han ofta delar med upptill fem andra man. Och sa funderar jag pa om jag mitt jobb ar tillrackligt perfekt.

Dubai ar en stad full av konstraster. Varldens hogsta byggnad, varldens storsta akvarium, otroligt rika manniskor, fattiga arbetare, sand och sa jag. Jag i Dubai.