Kanske det börjar bli tjatigt att skriva om tiggare, men i onsdags var jag med om en sak som jag hoppas att jag alltid kommer att komma ihåg. ´
Jag kom gående från Helsingfors tågstation tidigt på morgonen när jag såg en utländsk kvinna i 50-års åldern som satt på gatan och tiggde. I handen hade hon en ikon. Jag grävde i fickan och hittade 50 cent som jag gav henne. Hon blev så glad och jag blev så glad.
Jag tror det var första gången jag faktiskt tittat in i ögonen på någon jag gett pengar och vi upplevde en kort sekund av glädje över varandra.
Så gick jag vidare och tänkte på hur bra det kändes. Det var en häftig upplevelse. Och vilken billig upplevelse sen. Plötsligt tyckte jag att jag var skyldig henne mer än 50 cent. Så jag tog fram en fem euros sedel och gick tillbaka. Jag gav henne sedeln och hon blev så glad, så glad, så glad. Vi kunde inte prata med varandra, men hon såg mig djupt i ögonen, hon visade sin ikon och jag förstod att hon ville mig väl och i sin glädje tog hon tag i min hand och förde den till sin mun. Och i den stunden kände jag mig som en ängel. Och med tårar i ögonen visste jag att hon hade gjort mer för mig än vad jag hade gjort för henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar