Jag skäms

Veckan som gick gjorde jag något som jag riktigt skäms för, som jag alltid reagerat på när andra gör och som fått mig att tänka att en del personer tänker med annat än med hjärnan.

Jag gjorde mig rolig på min dotters bekostnad. Jo, jag vet. Man riktigt ryser i kroppen när man läser det (och skriver det). Så skall en mamma inte göra. Hela tiden ser jag dock mammor och pappor som gör just det. Och nu kan jag då sälla mig till deras skara.

Saken är den att vi skall köpa höns. Alla i vår familj skall få en egen höna och Affe-hunden han skall få en tupp. En kväll satt vi vid matbordet och funderade på vad våra hönor skall heta. Vi skrattade över att vi kunde döpa tuppen till skolans rektor och alla hönorna till skolans lärar(innor). Vår yngsta dotter ville dock döpa sin höna till favoritfröken på dagis. Åååååh, guuuulligt!

Följande dag när vi kom till dagis blev det på något konstigt vis tal om att vi skulle skaffa höns och jag viskar åt min dotter -"Säg åt fröken vad din höna skall heta" -"Nej", sa hon förläget. -"Jo vad skall din höna heta"? -"Hon skall heta mamma". (Ett smidigt sätt för en fyraåring att ta sig ur en prekär situation. -"Nej, hon vill döpa sin höna till Sofia" sa då hennes hemska mor och avslöjade sin dotter. Dagistanten Sofia blev glad och så funderade vi tillsammans på om hönan Sofia skulle värpa mest ägg av alla och om min dotter skulle ta med sig ett ägg till Sofia. Inga sura miner.

När jag åkte därifrån hade jag dock riktig ångest. Vad hade jag gjort! Bläää, vad hemsk jag varit.

Hur kan jag tro att mina barn skall känna att de kan anförtro sig åt sin mamma om hon vitt och brett raljerar med deras roliga historier (som knappast är så roliga enligt dem). Jag mindes med tårar i halsen att min dotter ibland hade viskat åt mig -"Mamma, du säger väl inte det här åt någon?"

Så när jag kom hem tog jag min dotter åt sidan och bad henne om ursäkt. Och sa att mamma aldrig skulle berätta saker mer utan att fråga henne först. Att man kunde berätta vad som helst för mamma utan att bekymra sig om att någon annan fick veta det.

Ja förra veckan lärde jag verkligen mig en läxa.