Vem är jag?

Just nu tycker jag det är riktigt spännande att vara mig själv. Jag vet inte alls vad jag kommer att hitta på och är faktiskt nyfiken på mig själv.

Jag vet inte direkt om det började på ett flygfält i Göteborg i december 2008, men det är ett av de första minnena jag har av att mina funderingar mer och mer började dras åt ett visst håll.

Det är sent på kvällen och jag sitter med min kollega/vän och väntar på flyget som skall ta oss från Göteborg till Stockholm. Det är några veckor kvar till jul och jag säger åt min vän att egentligen känns det som jag inte borde vara här. Jag längtar så hem till min familj. Det var kanske då jag började fundera på om jag borde vara hemma mera. Inte så att jag är hemma ovanligt lite. Tvärtom är jag hemma nästan varje kväll och hela helgerna med mina barn. I en jämförelse med andra mammor är det inte så att jag nödvändigtvis drar det kortaste strået. Men varför jämföra sig med andra, när man i en jämförelse med sitt drömliv märker att man inte har det som man skulle vilja ha det?

Under hela 2009 har jag velat fram och tillbaka. Jag borde jobba mindre. Jag borde vara hemma mer. Det är så roligt att jobba. Jag skulle bli tokig hemma. Och plötsligt är det december 2009 och jag märker till min fasa att det gått ett år sedan kvällen i Göteborg och det inte har hänt någonting! Och plötsligt får jag signaler av det ena och det andra slaget. Säkert är det jag själv som letar efter signaler som skall rättfärdiga mitt beslut, men konstigt är det i alla fall att det plötsligt dyker upp en människa som jag knappt känner som säger åt mig (på ett väldigt vänligt och medkännande sätt) att hon tycker att jag gör orätt mot mig själv och min familj som jobbar så långa dagar (vilket jag i och för sig tycker att jag inte gör).

Och då! Pang! Jag gick till min chef och bad om att få jobba 60 % i fyra månaders tid. Och ja, det fick jag. Jag har en klok chef. Han sa att det är bättre att jag jobbar effektivt tre dagar i veckan än på halvfart i fem dagar, ständigt funderande på om jag borde göra något annat. Och så är det ju.

Så från och med april kommer jag att ha fyra dagar i veckan på att göra en massa andra saker. Först och främst vara med mina barn, men jag känner att visst hinner jag med mer än så. Och då menar jag inte "jobb" utan att baka, att fixa, att trixa, att skriva, att tänka, att blänka ...

Plötsligt läser jag böcker om hur man lever innerligt, hur man växlar ner och mina tankar vandrar från det ena alternativet till det andra. Och visst, det har dom gjort tidigare, men skillnaden är att nu kan jag! Nu kan jag göra nästan precis vad jag vill! Oj vad spännande! Få se vad jag hittar på