En vän berättade här om dagen att hon fått uppmaningen att sätta procent på hur mycket hon tänker på det som varit, det som är och det som skall komma. Tanken är att man skall komma fram till om man klarar av att leva i nuet eller om man endast planerar för det som komma skall.
Jag tyckte det här var jätteintressant att höra. Och jättesvårt att klura på. När det gäller mitt arbetsliv planerar jag väldigt mycket. Jag har mina visioner om hur mitt drömjobb skall se ut, men sedan har jag flera olika vägar att ta mig dit. Jag tror man måsta tänka framåt gällande sitt jobb, annars riskerar man att stagnera och det mår ingen bra av.
Men det är en helt annan sak när det gäller det övriga livet. Här försöker jag leva i nuet och tycker att det går ganska bra. Dåtiden är jag nog allra sämst med. Att skapa mig bestående minnen tycker jag bara blir svårare och svårare med åldern. Det är sorgligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar