Det började med att jag för några veckor sedan besökte evenemanget "Diggiloo". För att hylla Michael Jackson sjöng man låten "We are the world" och mitt under den fantastiska konserten blev jag väldigt, väldigt sorgsen. Det slog mig att värre än att leva ett liv med hungersnöd och sjukdom, död och elände måste ju vara att göra det samtidigt som man vet att ingen bryr sig.
Åtminstone jag har alltid tänkt att de fattiga människorna i Afrika inte vet om att vi finns. Men om de vet att vi finns, om de har vetskap om hurudant liv vi lever, och att vi inte bryr oss om att hjälpa dem ett skit -vad säger det då om oss?
Några dagar senare läste jag en bok av filosofen Peter Singer med titeln Det liv du kan rädda. Singer ger oss tre premisser och en slutsats:
Premiss 1. Lidande och död på grund av brist på mat, tak över huvudet och sjukvård är något ont.
Premiss 2. Om det står i din makt att hindra något ont från att hända, utan att offra något nästan lika viktigt, är det orätt att inte göra det.
Premiss 3. Genom att skänka till välgörenhetsorganisationer kan du förhindra lidande och död på grund av brist på mat, tak över huvudet och sjukvård, utan att offra något nästan lika viktigt.
Slutsats. Om du inte skänker till välgörenhet gör du orätt.
Singer räknar ut att 5 % av inkomsten är en summa som varken gör till eller från för de flesta av oss, men väldigt mycket för var och en behövande. Han uppmanar alla att använda minst 5 % av inkomsten till att rädda andra.
Jag räknade ut vad 5 % av min lön var och beslöt att ge det till välgörande ändamål, varje månad. Man kan ju tänka lite cyniskt att det är ju för underbart att det faktiskt finns människor som vill hjälpa andra, om jag slipper undan med att betala dem för att kunna göra det så fine.
Det tog mig 10 minuter att sätta sprätt på min 5 %. Här gör jag det ännu lättare för dig:
Är jag en god människa nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar