Kvinnor och karriär

Jag läste för en tid sedan en intervju med Jacob Wallenberg, svenskt styrelseproffs. Intervjun fokuserade på kvinnlig karriär.

-"Jag har inget emot jämställdhet, självklart ska kvinnor ha lika chanser som män till utveckling och befordran, men jag tycker ibland att vissa kvinnor vill förlägga problemet överallt utom till sig själv, i sitt eget individuella liv. ... En del handlar om att stå för sina egna val och ta konsekvenserna. Det går inte att komma ifrån. Vill man vara med och kämpa om seniora positioner så får man offra något. Man kan inte både göra det och gå hem klockan fem ..."

Jag håller helt med vad Wallenberg säger och tycker att många kvinnor som klagar på att det är svårt för kvinnor att göra karriär missar något väldigt väsentligt. Så gott som alla (män) som gör karriär offrar en hel del i sitt liv. Oftast är det tid med familjen i vardagen som man väljer bort. Är man villig att göra det som kvinna, finns det som jag ser det inga hinder. Kör hårt!

Men väljer man att satsa på familj och en fungerande vardag är det ett medvetet val. OCH DET ÄR INTE ETT SÄMRE VAL!!! Genom att propagera för att kvinnor måste få samma förutsättningar till karriär känner jag att många feminister ringaktar valet av att stiga tillbaka för familjens skull. Vi kvinnor har ofta samma förutsättningar till karriär (åtminstone jag har upplevt det så), bara vi är beredda att ta chansen. Men vi har även som kvinnor skall även känna en stor glädje över möjlighet att låta bli. Att kunna, våga och känna att det är ok att ta valet att prioritera något annat. Att inte behöva satsa på karriären. Det här valet är tyvärr inte så automatiskt för många män.

Vi kvinnor skall vara stolta över att både kunna göra karriär, eller medvetet låta bli!