positivt tänkande

När min äldsta dotter var liten var hon en gång tvungen att stiga av cykeln och leda den uppför en brant backe. Det var i den åldern när man aldrig tvivlar på sin egen förträfflighet.

-"Jag skulle nog ha orkat cykla ända upp om jag inte skulle ha blivit så trött i benen", sa hon.

Jag brukar försöka tänka på det ibland när jag tycker jag misslyckas med något jag gärna skulle ha velat klara av. Ibland är det omständigheterna som gör att man inte lyckas. Felet ligger inte alltid hos en själv : )

Insikt

Jag har kommit till en insikt som är ganska värdefull för mig själv.

De gånger jag känner mig oälskad av min man, är ofta de gånger jag inte själv orkar visa hur mycket jag älskar honom. De gånger jag känner att mitt jobb inte uppskattas är när jag egentligen innerst inne stör mig på någon annans jobb.

Mycket av de känslor jag tror att andra har för mig har sitt ursprung i hur jag känner för den andra personen just då.

2 kronor

Idag gick en gammal farbror omkring på perrongen och bad om två kronor. Ingen hade två kronor, förutom en småbarnsmamma som hade en krona som hon gav honom. 2 kronor! Det är ju 20 cent! 10 minuter tidigare hade jag köpt dvd-filmer för 200 kronor. Jag letade fram två kronor och gav farbrorn.

Några minuter senare tog han fram en vinflaska som han halsade ur. Säkert skulle mina pengar bidra till en ny flaska när den första (?) var tom. Jag hoppas att det var därför människorna runt omkring inte gav honom några pengar. De ville inte vara delaktiga i hans missbruk, som de så fint kanske rättfärdigade sig med. Det vill nog inte jag heller och inte blev jag direkt glad när jag såg hans vinflaska.

Men egentligen ... vad har jag för rätt att bestämma vad han skall använda de 2 kronor till som jag var så god och gav honom. Det får han väl göra själv. Och inte kan man väl heller anta att detta är vad han önskade sig av sitt liv. Att gå runt och be folk om pengar.

Jag tycker man bara skall vara glad över att man har 2 kronor att ge honom. Tänk om det vore min pappa eller min farfar. För att undvika att pengarna gick till sprit gjorde min mormorsmor alltid så, att inte gav dem pengar, men väl tog med dem på café eller köpte dem mat. Men så hade hon också en son som var alkoholist och säkert visste att man gärna hade sett någon hjälpa dem man hade kär.

En halv tablett

En vän till mig berättade att hon hade hört av en obducent att man enkelt kan se inuti kroppen, vilka människor som har diskmaskin (vem har inte det nuförtiden).

Därför diskar vi alltid med en halv tablett och det funkar hur bra som helst. Bra för miljön är det ju också.

Dåtid, nutid och framtid

En vän berättade här om dagen att hon fått uppmaningen att sätta procent på hur mycket hon tänker på det som varit, det som är och det som skall komma. Tanken är att man skall komma fram till om man klarar av att leva i nuet eller om man endast planerar för det som komma skall.

Jag tyckte det här var jätteintressant att höra. Och jättesvårt att klura på. När det gäller mitt arbetsliv planerar jag väldigt mycket. Jag har mina visioner om hur mitt drömjobb skall se ut, men sedan har jag flera olika vägar att ta mig dit. Jag tror man måsta tänka framåt gällande sitt jobb, annars riskerar man att stagnera och det mår ingen bra av.

Men det är en helt annan sak när det gäller det övriga livet. Här försöker jag leva i nuet och tycker att det går ganska bra. Dåtiden är jag nog allra sämst med. Att skapa mig bestående minnen tycker jag bara blir svårare och svårare med åldern. Det är sorgligt.

Blåbär

Jag försöker ibland komma på mig själv med ett fånleende i ansiktet. Det måste ju betyda att man gör något man tycker riktigt mycket om. Jag har flera gånger märkt att leendet av någon konstig anledning uppenbarar sig när jag tar min cykel, hänger på en gammal spånkorg, åker iväg till skogen och plockar bär. Igår var det stora, söta blåbär som hamnade i min korg.

Hemma blev det blåbärs- och hallonpaj med vaniljglass:

Smuldeg:

150 g smör eller margarin

2 dl vetemjöl

3 dl havregryn

1 ½ tsk bakpulver

1 krm salt

1 dl socker

Smält smöret (margarinet) och rör ned alla andra ingredienser. Klicka ut hälften av degen i en pajform, strö över blåbär och hallon, klicka över resten av degen. Grädda på 175 grader i 40 minuter.

Ingen reklam tack

Ett av de snabbaste sätten att spara på miljön är att sätta en "Ingen reklam tack" på postlådan. (Jag försöker bortse från att reklamutdelaren kanske istället dumpar min reklam i någon närbelägen buske). Dessutom slipper jag bära in reklam, sätta den oläst direkt i en hög för att sedan bära ut den till pappersinsamlingen. "Ingen reklam tack"-lappar finns att beställas på Hops by Juthbacka (www.hops-shop.fi), men det funkar naturligtvis lika bra att tillverka en egen.

Dessutom har jag sänt e-post till alla Kappahlar, Lindexar, Yves Rocherar e t c och bett dem sluta bombardera mig med reklam (dessa sållas nämligen inte bort av min skylt eftersom de är försedda med mitt namn). Vill man ha tillgång till deras erbjudanden har man möjlighet att få dem som e-post.

Sätt 10 minuter på att bli en reklamvägrare och skörda frukterna av det -varje dag!

Jag betalar mig till ett bättre samvete

Det började med att jag för några veckor sedan besökte evenemanget "Diggiloo". För att hylla Michael Jackson sjöng man låten "We are the world" och mitt under den fantastiska konserten blev jag väldigt, väldigt sorgsen. Det slog mig att värre än att leva ett liv med hungersnöd och sjukdom, död och elände måste ju vara att göra det samtidigt som man vet att ingen bryr sig.

Åtminstone jag har alltid tänkt att de fattiga människorna i Afrika inte vet om att vi finns. Men om de vet att vi finns, om de har vetskap om hurudant liv vi lever, och att vi inte bryr oss om att hjälpa dem ett skit -vad säger det då om oss?

Några dagar senare läste jag en bok av filosofen Peter Singer med titeln Det liv du kan rädda. Singer ger oss tre premisser och en slutsats:

Premiss 1. Lidande och död på grund av brist på mat, tak över huvudet och sjukvård är något ont.

Premiss 2. Om det står i din makt att hindra något ont från att hända, utan att offra något nästan lika viktigt, är det orätt att inte göra det.

Premiss 3. Genom att skänka till välgörenhetsorganisationer kan du förhindra lidande och död på grund av brist på mat, tak över huvudet och sjukvård, utan att offra något nästan lika viktigt.

Slutsats. Om du inte skänker till välgörenhet gör du orätt.

Singer räknar ut att 5 % av inkomsten är en summa som varken gör till eller från för de flesta av oss, men väldigt mycket för var och en behövande. Han uppmanar alla att använda minst 5 % av inkomsten till att rädda andra.

Jag räknade ut vad 5 % av min lön var och beslöt att ge det till välgörande ändamål, varje månad. Man kan ju tänka lite cyniskt att det är ju för underbart att det faktiskt finns människor som vill hjälpa andra, om jag slipper undan med att betala dem för att kunna göra det så fine.

Det tog mig 10 minuter att sätta sprätt på min 5 %. Här gör jag det ännu lättare för dig:

http://www.unicef.fi/ge_en_gava

http://www.greenpeace.org/finland/se/stod/ge-din-gava/ge-din-gava-online/

http://www.kua.fi/se/hem/?id=166

http://www.pelastakaalapset.fi/se/stod-vart-arbete/manatligt-bidrag

http://lahjoita.fi/sv/lahjoitukset/kuukausilahjoitus

http://www.wwf.fi/?view=kummit&submit_donation=5&g=liity%252Fkummit

http://www.amnesty.fi/mita-sina-voit-tehda/liity-jaseneksi/jasenmaksulomake

Är jag en god människa nu?

Långvården

Det finns tre saker som jag tycker är otroligt tråkigt 1) Skrapa vindrutorna på bilen, 2) Borsta barnens tänder och 3) Tvätta hundtassar

Men en dag slog det mig att om jag blir gammal och hamnar att ligga dag ut och dag in, då skulle jag säkert göra nästan vad som helst för att några minuter kunna borsta barntänder eller tvätta hundtassar. Med detta i bakhuvudet går det nästan hur bra som helst. Jag känner mig nästan lite privilegierad. Men att skrapa vindrutor? Det tror jag skall vara min tröst i nöden -att jag slipper i alla fall ...

Brun-Berra

Jag brukar tänka att vi har förmånen att leva både i dåtid och nutid. Ibland blir det mera tydligt än vanligt. Som exempel brukar jag tänka på att jag hunnit uppleva att hämta hem korna till kvällen, att höbärga och att hoppa på höskullen.

För några veckor sedan upptäckte jag en annan sak som ändrat ganska radikalt under de senaste 20 åren. Jag hittade nämligen en brosch jag köpt någongång i högstadiet. Av den anledningen att jag tyckte den var så gullig.

Hjälp, innan jag skulle våga sätta på sig en sådan här brosch idag! Jag skulle bli lynchad! För 20 år sedan fick faktiskt chokladbollar heta negerkyssar.

Caroline Af Uggla

Jag är så oerhört usel på att ta kritik. Allt tas personligt.

Därför blev jag så fascinerad av Caroline Af Uggla, som jag såg i en intervju igår. Hon är ju verkligen en människa som antingen älskas eller hatas (har själv svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tycker). På frågan om hon inte blir sårad eller ledsen när hon beskrivs som ful och äcklig svarade hon. -"Visst kan jag bli ledsen ibland, men det är ju bättre att de tycker jag är ful än att de tycker att frun är ful".

Jag vill också att min hjärna skall fungera så -åtminstone ibland

Morgonsaga

Jaha, så var det dags igen att börja väcka barnen på morgonen. Vi har alltid haft lyxbebisar som ledigt kunnat sova till 10 på morgonen, något som blir ett smärre problem när samhällets strukturer tvingar iväg dem till skola och dagis.

Men peppar, peppar jag har kommit på något som faktiskt funkar mot morgontrötta och tjuriga barn. Jag tar en bok, går och sätter mig i deras säng (medan de sover) och börjar läsa högt. Vanligtvis vaknar de ganska genast, kommer krypande för att de vill kunna titta i boken och så läser jag boken klart på 5-10 minuter. Man kan tycka att man inte har tid med det, men efter att ha vaknat på detta sätt så är de ganska medgörliga och resten går mycket smidigare. Och så är det rätt så mysigt att kunna ge dem en lugn stund på morgonen.

Saga för missnöjda

I Österbotten levde en gång en stenhuggare som hade ett mycket hårt och ansträngande liv. Dag efter dag högg hon sten med sin hammare och varje dag var hon mycket trött efter arbetet. Hon försökte febrilt skapa en skulptur som skulle platsa på stadens torg. Men ingen verkade inse hur vackra saker hon skapade. Hon tjänade precis så att han klarade sig. En dag såg hon en rik dam gå förbi på gatan och sa till sig själv "Jag önskar att jag också var rik och slapp arbeta så hårt, jag vill också shoppa fina kläder, äta belgisk choklad och resa på spa till Tallin".

Nu hände det sig att just i den stunden framträdde en himmelens ängel och sa "Du är vad du har sagt". Omedelbart blev stenhuggaren en rik dam och fick ligga på mjuka kuddar, vila sig och ha det underbart med allt hon någonsin kunde önska sig av lyx och överflöd.

Så gick en tid. En dag när kvinnan satt och tittade ut på gatan såg hon Tarja Halonen passera. Tarja hade ett stort följe med snygga livvakter och flotta bilar både före och efter sig, och stenhuggaren, numera den rika och snoffsiga damen sa "Jag önskar så att jag vore president och hade ett så stort följe"

Märkligt nog kom åter en ängel från himlen och sa "Du är vad du har sagt". Så blev stenhuggaren president och under en tid var allt frid och fröjd. Hon njöt av prakten vid Gullranda, av sina livvakter och av Pertti, tills hon en dag låg och vilade sig i solen och solen brände hennes hud. Hon tänkte att solen måste vara mer kraftfull än henne och så ville hon plötsligt vara solen. Eftersom himlens änglar inte verkade ha annat för sig än att tillfredsställa just denna kvinnas önskningar, blev hon nu solen. En härlig tid följde. Hon spred sina strålar runt omkring och brände ansikten på alla kvinnor hon gått tillsammans med i högstadiet. Hon var helt fri och full av ljus.

En dag drog ett moln förbi och stoppade många av solens strålar från att nå jorden. Hon som tyckte det var så roligt att bränna allt med sina heta strålar -nu fungerade det inte alls! Molnet var ogenomträngligt. Hon förstod att molnet hade större makt än hon. "Jag vill bli molnet" sa hon. Och hon blev molnet och förstod att genom att bli regn kunde hon översvämma Vörå och verkligen påverka saker och ting. Det var väldigt roligt att bli regndroppar och vara överallt och singla runt i luften.

Men så märkte hon att när regndropparna föll ner på jorden, föll de ibland på sten och klippor. Stenen var hård och ogenomtränglig. Hon förstod att stenen var starkare än molnet. Så blev hon stenen.

Åh vad lugnt och stilla. En stillhet som bara en sten kan uppleva. Det var trevligt ett tag och hon kände sig mycket stabil (inget PMS här inte). Så en dag kom en en liten gumma med en hammare och en mejsel och började slå bort bitar från henne. Så hon sa "Åh jag önskar jag vore den här gumman, för hon måste vara den mäktigaste personen i hela universum" Och än en gång kom ängeln förbi och samma sak hände. "Du är vad du har sagt" sa ängeln. Och åter blev kvinnan stenhuggare, men nu var det annorlunda. Hon var nöjd, eftersom hon visste att hon var precis på den plats hon skulle vara, den mest perfekta platsen i hela universum -för just henne.

Gröt så söt

Ett av våra effektivaste tidsinbesparingsknep på morgonen är att tvinga alla att äta havregrynsgröt.

Det går snabbt att koka, det går snabbt att äta och det är skönt att veta att de fått i sig ordentlig frukost.

Sonen knorrar. Gröt är äckligt. Av en slump kom vi på att om vi häller hemgjord, outblandad saft på gröten istället för mjölk så slinker gröten även ner i sonens mage. Låter hemskt, men är egentligen rätt så hälsosamt när man riktigt tänker efter.

Ritsch-ratsch-filibom-bom-bom. Frukosten hos oss går som en dans.

35 år

Jag är 35 år. Det är en perfekt arbetsålder. I de flesta arbetsgrupper jag sitter med i är jag en av de yngsta medlemmarna. Detta leder till att jag ofta känner att jag ses som en kreativ person och som ett fräscht inslag. Samtidigt har jag fått en del erfarenhet och de andra lyssnar på vad jag vill säga. Jag avfärdas inte längre som ung och naiv.

35! Vilken rolig arbetsålder!

Kvinnor och karriär

Jag läste för en tid sedan en intervju med Jacob Wallenberg, svenskt styrelseproffs. Intervjun fokuserade på kvinnlig karriär.

-"Jag har inget emot jämställdhet, självklart ska kvinnor ha lika chanser som män till utveckling och befordran, men jag tycker ibland att vissa kvinnor vill förlägga problemet överallt utom till sig själv, i sitt eget individuella liv. ... En del handlar om att stå för sina egna val och ta konsekvenserna. Det går inte att komma ifrån. Vill man vara med och kämpa om seniora positioner så får man offra något. Man kan inte både göra det och gå hem klockan fem ..."

Jag håller helt med vad Wallenberg säger och tycker att många kvinnor som klagar på att det är svårt för kvinnor att göra karriär missar något väldigt väsentligt. Så gott som alla (män) som gör karriär offrar en hel del i sitt liv. Oftast är det tid med familjen i vardagen som man väljer bort. Är man villig att göra det som kvinna, finns det som jag ser det inga hinder. Kör hårt!

Men väljer man att satsa på familj och en fungerande vardag är det ett medvetet val. OCH DET ÄR INTE ETT SÄMRE VAL!!! Genom att propagera för att kvinnor måste få samma förutsättningar till karriär känner jag att många feminister ringaktar valet av att stiga tillbaka för familjens skull. Vi kvinnor har ofta samma förutsättningar till karriär (åtminstone jag har upplevt det så), bara vi är beredda att ta chansen. Men vi har även som kvinnor skall även känna en stor glädje över möjlighet att låta bli. Att kunna, våga och känna att det är ok att ta valet att prioritera något annat. Att inte behöva satsa på karriären. Det här valet är tyvärr inte så automatiskt för många män.

Vi kvinnor skall vara stolta över att både kunna göra karriär, eller medvetet låta bli!

Humlan

Något som gör mig varm av lycka är att fånga in humlor som förirrat sig in i vår glasveranda, för att sedan stå på trappan och se hur de vingligt flyger iväg över uthustaket. Det känns bra att kunna hjälpa -stora som små.