Att beröra genom beröring

Idag hade jag förmånen att lyssna på en diskussion mellan personer som jobbar med åldringar. Ämnet gällde taktil stimulering, helt enkelt att röra vid en annan människa.

Jag kände hur min strupe snördes ihop när jag hörde om en äldre kvinna, som efter att nu och då ha fått en lätt smekning över handen blev mycket mera social, steg upp ur sängen och ställde sig att titta ut genom fönstret på världen utanför. Tidigare hade hon bara legat i sin säng, under sitt täcke.

Man kan vara medmänniska genom att röra vid en annan människa. Så lätt, men ändå så svårt. Så otroligt svårt att röra vid någon annan, speciellt en äldre person -åtminstone för mig.

Jag minns hur min farmors hud kändes. Så spröd, så varm, så torr. Hon älskade när mina hundar hoppade upp i hennes famn och slickade henne i ansiktet. Hennes hud gick lätt sönder av deras klor, men det gjorde henne inget.

Ändå rörde jag sällan vid min farmor. Så svårt fast så enkelt...

Lycka är en bibbatant

Jag är lyckligt lottad som har en underbar bibliotekarie. Eller vad säger ni om följande? Idag kom det in en bok som min bibliotekarie trodde att jag skulle tycka om att läsa. Hon tittar på klockan och konstaterar att jag sitter i bilen på väg hem från jobbet. Hon ringer och säger att jag kan svänga in och hämta boken. Samtidigt räcker hon fram två andra böcker som hon vet att jag kommer att tycka om. Underbart! Hon förgyller mina kvällar i flera veckor framöver.

Och tänk vad kul det måste vara att som bibliotekarie kunna veta precis vad ens "kunder" tycker om. Det måste ju ge ett nytt perspektiv på människor.

Parabenjävlar

En schampo, en mascara och en rouge, mer än så äger jag inte i skönhetsvård. Jag är otroligt lat, orkar knappt borsta håret.

Vid 35 års ålder började jag dock fundera kring det här med rynkor. Mitt hudvårdssortiment utökades med en ansiktskräm. Nu var det dags att börja ta ansvar för sin hud och behålla sin ungdomliga fräschör. Vad vuxet det kändes att smörja in sig någon gång i veckan.

Så kom larmet om parabener. Ett lömskt ämne som smyger sig in i våra krämer, sätter sig på våra hud och tränger in i vår kropp. Och naturligtvis innehåller min kräm inte bara en utan två parabener.

Naturlig skit är kanske ändå bättre än onaturlig renhet?

Nu är det bevisat

För en tid sedan skrev jag i bloggen att 35 år måste vara den perfekta jobbåldern och nu är det bevisat. Förra veckan blev jag tillfrågad att åta mig ett förtroendeuppdrag. Eftersom det verkade kunna ge en hel del bra kontakter och inte verkade alltför betungande tackade jag ja.

-"Jag måste få ställa dig en fråga: hur gammal är du?", frågade man mig efter att jag tackat ja.
-"Jag är 35. Då måste jag få fråga varför ni vill veta det?" replikerade jag.
-"Jo vi strävar efter att föryngra vår organisation"
-"Jaha"

35 är den perfekta jobbåldern. Ung i hjärtat, ung i sinnet, fräscha idéer, koll på minnet.

Visdomsord

Om det fanns ett mått på kärlek, skulle det vara tid

-speciellt mellan föräldrar och barn.

Man läser många klokheter på facebook.

Pensionärs-Mållgan

Igår stötte jag på en medelålders dam med sin hund i joggingspåret. Vi stannade och pratade en liten stund. Hon beklagade sig över sin överviktiga hund och över att hennes mor (som bor i samma hus som dem) ständigt matar henne. Mamman har nämligen tappat närminnet och matar hunden varje gång den kommer in till henne. När de förmanar henne påstår hon att det absolut inte är hon som matar hunden, utan Alice. Saken är bara den att Alice har varit död i 15 år.

Vi avslutade konversationen med att konstatera att man måste ju försöka se fördelar med allt. Som gammal dam kan det ju vara ganska praktiskt att ha en liten pensionärs-Mållgan att skylla sina stolligheter på.