Svininfluensan

Så har april månad gått. Månaden när den andra toppen av svininfluensavågen skulle nås. Inget grymtande hördes vare sig från finska folket eller från pressen. Och det är ju bra.

Ändå känner jag mig lite lurad. Jag hör nämligen till de som efter mycket velande fram och tillbaka vaccinerade hela sin familj. Normalt är jag lite vaccinationsmotståndare och var det även länge i den här debatten, men vändningen kom en kväll när jag låg och läste ur boken "Världens värsta katastrofer" för mina barn. (Vilken bild ger det egentligen av mig som mor?) Där skrev man om spanska sjukan som erövrat många tusentals offer med orden "spanska sjukan kom i två omgångar. Den första omgången var lindrig, medan den andra omgången i april skördade många offer. Det som skilde spanska sjukan från andra epidemier var att den helt oväntat skördade unga, friska personer." Och tänk om det skulle vara svininfluensan som det skulle stå om i böckerna för nästa generation och jag som mor skulle ha haft möjligheten att vaccinera mina barn, men inte tog den.

Nåja, nu ser det ju med all sannolikhet ut att inte bli så. Jag känner mig lite lurad och får väl om några år starta stödgruppen "Vi som vaccinerade våra barn mot svininfluensan och nu inte kan bli mormor eller farmor".

Jag undrar...

... om jag väljer saker som skall hända i mitt liv, eller om sakerna som skall hända väljer mitt liv att hända i. Kanske sakerna sker av en nödvändighet och att mycket av det vi tar för oss här i livet väljer oss snarare än att vi väljer dem.

Smörjkväll

Ikväll skulle jag och fyra vänner få lära oss hur vi tillverkar ekologiska smörjor och krämer och det var väl bra. Men det vi lärde oss var a) badsalt/fotsalt och handsalt och b) handskrubb.

För en person som aldrig orkar smörja sig och aldrig aldrig skulle ha handbad (eller fotbad) var det lite överkurs. Inget jag tror jag fixar till hemma.

Å andra sidan fick vi även lära oss att man bra kan duscha endast med rypsolja och salt och man bra kan leva utan att tvätta håret med annat än vatten. Det lär vara lite äckligt de första veckorna, men sedan vänjer man sig. Vi lärde oss även att ättika gör att håret blir lättare att borsta ut.

Av någon anledning kan jag tänka mig att pröva olja+ salt när jag duschar, men det andra går fett (!) bort.

Utmätt tid

Det är kväll och jag sitter på ett slott i Örebro och lyssnar på en kvinna i 60-årsåldern som varvar vackra sånger med tänkvärda ord om livet.

Plötsligt tar hon fram ett långt måttband och ber två ur publiken dra ut 7,5 meter och sedan hålla i varsin ände. Både kvinnans mormor, farmor, farfar, morfar, mor och far hade dött i 75 års åldern. Därför var 75 det antal år hon gav sig själv att leva om hon skulle dö en naturlig död (därav 7,5 meter). Hon gick till början av måttbandet och började berätta om de olika åldrarna i hennes liv. Och plötsligt när hon kom till 6 meter stannade hon. För det var där hon befann sig just nu.

Kaboom! Vilket stark kraft det är att visualisera livet med ett måttband. Plötsligt insåg ju varje människa i rummet hur lång sträcka av hennes liv hon hade avlagt. Och hur lite hon i måttbandsmått mätt hade kvar. Jag tror att vi var många i rummet som satt och prickade in vår egen ålder på måttbandet den kvällen. Vår tid är utmätt.

Och det kanske är som en av mina tanter säger, att döden är en paradox. Att vi alla vet att vi skall dö, men att ingen av oss kan ta det till oss och fullt förstå. Inte heller en gammal tant.

Det andra jag kommer att ta med mig från kvällen är kvinnan användning av ordet "längtor". Vad längtar du efter? Vad är dina längtor? Kanske man kan kombinera dessa och sträva efter att få alla ens längtor att sammanfalla med den mängd måttband som vevas ut när ens liv mäts ut.

Våldtäcksmän

Min äldsta dotter är 10 år. Igår åkte hon med fyra kompisar iväg på skoldisko. Håret plattades och lite mascara sattes på ögonfransarna. Lämpligt för en 10-åring tänkte jag. Men vad säger man när hon efter en stund dyker upp med ljusgrön ögonskugga och tycker hon är jättefin? Åtminstone jag vill inte vara en mamma som beodrar ungen att tvätta av sig utan försökte istället fråga om jag fick hjälpa henne med att jämna ut färgen lite bättre på ögonlocken. Jo, det fick jag. För det var ju så krångligt när man inte kunde se vad man gjorde tyckte hon.

Nåja, det var inte det jag tänkte skriva om. I bilen på väg hem från diskot berättade de om kvällen. Det hade varit diskotävling -en för tjejerna och en för killarna. "Diskokungen" hette killarnas tävling och när det blev dags för den så var det bara två killar som ställde upp. Tänk inte ens fast de mutade med godis ville de andra killarna delta.

Och håll i er nu! När endast två killar ville dansa satte man på låten "Alla som inte dansar är våldtäcksmän". Superkul tyckte alla tjejerna i baksätet på bilen...

Ursäkta

Ursäkta mina kära bloggläsare.

Jag är inte så aktiv just nu. Eller jo det är jag, men kanske inte just på bloggen.
Jag håller nämligen på och skriver.
Om tanter.

Och det tar så mycket. Och det ger så mycket.

Snart är jag tillbaka

Hoppas ni finns kvar då

Följ säsongerna här med oss

Jag vill här tipsa om en blogg jag hittade igår. Det är ju mycket tal om vilken mat man skall äta när för att inte tära onödigt på miljön. Säsongsbloggen svarar på detta behov -hoppas jag. Bloggen är nämligen väldigt nystartad och innehåller inte så mycket ännu, men den är vacker och jag hoppas den följer samma nystartade spår även framöver.

Följ säsongerna här med oss

Rökning dödar

Tur att man inte är en rökare
Framför allt tur att man inte är en fattig rökare
Innerligt glad är jag att jag inte är gubben på Sergels torg som går och plockar upp halvrökta cigaretter för att sedan själv avnjuta dem

Ja rökning kan ju inte vara hälsosamt ...

Hört på Arlanda

Vid gaten till Vasa hörde jag en gammal farbror ta emot ett telefonsamtal från sitt barnbarn.

-" Jo det har gått bra. Jag har lämnat in väskan där... där... där den rullar iväg"
-" Du är en snäll tös. Ibland är du lite känslig. Men du har ett stort hjärta och det är ju huvudsaken"

Att tjuvlyssna är en fröjd

Dikt

Jag går på en skrivkurs. Den är inte alls vad jag förväntade mig. Vi skriver mest dikter. Dikter! Vad är det för tjafs tänkte jag nästan skriva. Naturligtvis är dikter inget tjafs. Men det är liksom inget som passar mig.

Men vad gör man när man sitter på kurs och förväntas skriva en dikt. Jo man skriver en dikt. Känn er privilegierade. Det är inte många som kommer att få läsa en dikt av mig.

Den starka kvinnans dikt

Kliv ur vår säng
Släck vårt ljus
Överlämna våra barn
När träden fäller sina löv vill jag vara ensam

Jag vill inte längre vara den frostkänsliga blomman i din vas
Inte den kluckande, glada drottningen i din sal
När träden fäller sina löv -då går jag

Ta betalt!

En kvinna med några år på nacken berättade för mig om sin första prisförhandling. Som ung kvinna stod hon framför den äldre företagaren som kritiskt granskade hennes offert. -"Brukar du alltid vara så här dyr?"

-"Vad skulle jag säga?", minns hon. Så hon sa följande replik: -"Ja, ibland brukar jag vara dyrare!"

Superbt! Absolut en replik jag tänker komma ihåg!

För sent

Igår läste jag på en affisch att de två grymmaste orden i ett språk är FÖR SENT

Det är konstigt hur ofta man väntar på den rätta tiden att göra än det ena, än det andra. Vissa väntar att det skall bli den perfekta tiden att skaffa barn och när det känns perfekt är det kanske för sent att bli gravid. Andra tycker det känns svårt att säga till sin pappa att man älskar honom, man väntar på det rätta tillfället och så är det plötsligt för sent. Kanske man tänker att när barnen blir större skall jag ägna mera tid åt mig själv. För sent inser man att det inte var en själv man ville umgås med utan med sina barn. Eller vad det nu kan vara.

Min kusin skall snart fylla 18. Han har fixat och fejat med sin bil. Skruvat och donat. Idag fick jag höra att han föll ned på sitt jobb. Hjärnblödning...

Vad vill du göra? Gör det innan det är för sent!

Because of me - the world is a better place ...

Ibland får jag för sig att jag faktiskt kan påverka. Att saker och ting, på grund av mina visa handlingar, utvecklas i en positiv riktning.

De som läst min blogg från början kanske kommer ihåg att jag hade en drive där jag gav 10 % av min inkomst till välgörande ändamål, med resultatet att jag började irritera mig på de "kund"tidningar som damp ned i postlådan. Vem tycker det är roligt att ge pengar exempelvis till världsnaturfonden när man får en massa papperspost som man inte har bett om, som man inte vill läsa och som belastar den natur man vill rädda? Jag kontaktade alla "välgörare" som jag hade donerat pengar till och bad dem att fundera om de lade ut en massa pengar på tidningar som många inte ville ha.

Och nu, ett halvt år senare, får jag ett brev från röda korset där de bl.a. ber medlemmarna kryssa i om de vill ha deras tidning eller inte. Jippiiii! Kanske det inte alls var p.g.a mitt meddelande. Men varför nu inte för en stund tro att det var just mitt meddelande som fick dem att vakna upp, ta upp det i högsta styrelsen och inse hur fel de tänkt fram till nu.

Så alla ni som känner för att vara goda. Donera en summa till Röda Korset. De lyssnar på sina medlemmar!

http://www.katastroffonden.fi/

Bert Stjärt

Nu kan jag väl inte direkt påstå att Bert Karlsson är min idol, men man måste ju medge att han lyckas ganska bra med det han företar sig. Säkert skulle man ha ett som annat att lära av gubbstrutten fast hans sätt och manér är som en elefant i ett glashus.

Hur som haver skrattade jag högt över hans medverkan i Sveriges TV:s talang i fredags. När programledarna frågade juryn om de förberett sig inför uppdraget skröt Bert -"Jag förbereder mig aldrig. Jag är så himla bra på det jag gör så jag behöver aldrig förbereda mig." På sätt och vis skulle det säkert vara sunt att ha en liten Bert Stjärt inombords. Som en finne i pruppan ...

Parkkinointipaikka

Jag hörde för några dagar sedan ett radioprogram där finlandssvenskar fick sända in sina värsta språkgrodor på finska. Ja, där känner man ju verkligen igen sig. Jag gick i flera år och talade om parkkinointipaikka (parkkipaikka) innan en vänlig själ informerade mig om att det faktiskt låter väldigt roligt på finska när du säger så ...

Ännu värre var det när en finsk vän efter flera år berättade om en finsk mening som jag tidigare hade sagt som hon tyckte lät så lustig. Och som jag inte nu heller tyckte jag upptäckte minsta fel med. Ha ha, vad roligt skrattade jag och undrade inombords vad tusan det var som var fel?

Ja det är bara att konstatera att jag är språkhandikappad. En av mina högsta önskningar är att lära mig perfekt finska. Hur nu det skall gå till när jag inte utsätter mig för de farliga finnarna?

Men för att återgå till radioprogrammet. Min absoluta favorit var "Minä en puhelin suomea".
Det är inte lätt.

Döden i tunnelbanan

För några dagar sedan läste jag Expressen och huvudnyheten var naturligtvis bombdådet i Moskvas tunnelbana. I mitt stilla sinne undrade jag när det hade blivit naturligt och allmänt accepterat att publicera uppförstorade bilder på lik där identiteten utan svårighet hade kunnat fastställas.

Men det var egentligen två personers uttalanden om händelsen som fick mig att tänka till två gånger. I vanliga fall känner jag mig så känslokall att dylika händelser rinner av mig utan problem.

Per Wirtén, journalist på expressen, konstaterar att vad som skrämmer oss människor allra mest är självmordsbombarens fria val att trycka eller inte trycka. Att man kan välja, och väljer att utplåna sig själv och andra. Att en människa faktiskt känner att (i detta fall) hon lika bra kan dö och att hon dessutom känner en lättnad / befrielse / njutning i att även ta med sig andra i dödsögonblicket. Och vad som både skrämmer och fascinerar mig är att inse att det kunde vara jag. I en tid, på en plats där andra människor har dödat mina barn eller inför mina ögon skjutit min älskade man skulle jag förmodligen känna ett hat som för mig själv skulle rättfärdiga mina handlingar.

Wirtén avslutar sin artikel med att konstatera att en självmordsbombares död är ett rationellt val. Och att andra öppningar leder till att de gör andra val. Så sant, så sant! I ett liv där man mår bra bombar man inte sig själv och andra. Och vad blir det då för lösning på problemet när jag några sidor längre fram läser president Medvedevs ord "De är djur som skall utrotas".

"Det var en ung kvinna med tjockt, kastanjefärgat hår, med en stor och tjock fläta". Hon gjorde fel. Absolut. Och jag hoppas vid Gud att det aldrig kunde ha varit jag som kommit på tanken. Men man kan aldrig veta.