Så har april månad gått. Månaden när den andra toppen av svininfluensavågen skulle nås. Inget grymtande hördes vare sig från finska folket eller från pressen. Och det är ju bra.
Ändå känner jag mig lite lurad. Jag hör nämligen till de som efter mycket velande fram och tillbaka vaccinerade hela sin familj. Normalt är jag lite vaccinationsmotståndare och var det även länge i den här debatten, men vändningen kom en kväll när jag låg och läste ur boken "Världens värsta katastrofer" för mina barn. (Vilken bild ger det egentligen av mig som mor?) Där skrev man om spanska sjukan som erövrat många tusentals offer med orden "spanska sjukan kom i två omgångar. Den första omgången var lindrig, medan den andra omgången i april skördade många offer. Det som skilde spanska sjukan från andra epidemier var att den helt oväntat skördade unga, friska personer." Och tänk om det skulle vara svininfluensan som det skulle stå om i böckerna för nästa generation och jag som mor skulle ha haft möjligheten att vaccinera mina barn, men inte tog den.
Nåja, nu ser det ju med all sannolikhet ut att inte bli så. Jag känner mig lite lurad och får väl om några år starta stödgruppen "Vi som vaccinerade våra barn mot svininfluensan och nu inte kan bli mormor eller farmor".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar