Det papperslösa kontoret, ha ha ha

En undersökning från Canon visar att 64 % skriver ut papper i onödan. Hela 20 % av företagens utskrifter hämtas aldrig av någon! E-post står för 40 % av alla utskrifter.

Vi är fullt medvetna om att våra pappersutskrifter och vårt kopieringsbehov tär på miljön. Vad vi inte tänker på lika ofta är den färg vi använder i våra printrar och kopieringsmaskiner.
Genom att ladda ned Ecofont från den holländska byrån Spranq förbrukar vi 20 % mindre färg i våra utskrifter.

Fonten är gratis att ladda ner på http://www.ecofont.eu/. Jag har installerat den på min dator. Det funkar finfint!

Kvotering av feminister

Det finns en tidning som jag tycker mycket om. Den heter Passion for Business och är en svensk affärstidning för kvinnor. Men något som jag börjar irritera mig på är att det i varje ledare tas upp hur få kvinnor det finns på styrelseposter, hur ojämlikt affärsliv vi lever i och att detta kunde åthjälpas genom kvotering.

AAARRRGGGHHH! Om jag får en styrelseplats vill jag få den för att jag är kompetent och anses lämplig för uppdraget. Inte för att jag är kvinna! Hur jämlikt är det? Och hur kan man tro att jag på lika villkor kan utföra uppdraget bland män om männen vet att anledningen till varför jag är där är för att jag fyller en kvinnlig kvotplats?

Visst är jag för en jämlik behandling av människor, men feminist lär jag aldrig bli. För det första tycker jag att de många gånger uppför sig ojämlikt på männens bekostnad. Det finns många män som inte heller kommer sig fram i arbetslivet av en eller annan orsak. Vem för deras talan? För det andra tycker jag att de många gånger förminskar oss kvinnor och för fram en "tycka synd om" mentalitet som inte alls hjälper upp vår situation. Och för det tredje tycker jag att det är jättebra att vara kvinna i affärslivet. Kanske jag har haft enorm tur, men jag upplever väldigt sällan att det varit till min nackdel att jag är kvinna. Tvärtom.

För mig handlar det många gånger om att våga ta plats. Det är det samma oberoende av kön. Att göra sig synlig. Och handen på hjärtat. Är det inte lättare att som kvinna vara synlig i en grupp där majoriteten är män. Bara man vågar... Och bara man inser att man behöver inte alls vara manlig. Man är kvinna, man kan sin sak och man vågar föra fram det. För mig är det en stor glädje att vara kvinna - i alla situationer!

Konsten att vara snäll

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om Stefan Einhorns föreläsning "konsten att vara snäll", men som Einhorn säger det är inte tanken som räknas, det är handlingen.

Vilket jag i och för sig tycker är det bästa budskapet med hela föreläsningen. Det är tillåtet att tänka onda tankar, att irritera sig på folk, att vara avundsjuk, att tycka andra personer är helt korkade -men det är inte tillåtet att utföra onda handlingar. På samma sätt räcker det inte med att vara snäll i tanken -man måste visa det i sina handlingar.

Jag försöker alltid sträva efter att vara en god människa, men jag har ändå många gånger haft dåligt samvete över att jag ibland är vad jag kallar det "strategiskt snäll". Strategiskt snäll är du när du tänker på vad du själv har för vinning av att utföra goda gärningar. Det här kan vara allt från att du p.g.a. sin godhet tror på ett bättre liv efter döden till att den som du hjälper troligen nämner om det för din chef. Jag har många gånger funderat över om jag faktiskt visar godhet för min egen skull eller för den person som är föremål för min "godhet". Och när man tänker på så vis så framstår jag ju som en väldigt egocentrerad, strategisk och känslokall person. Det är knappt så jag vill skriva det här, eftersom det genast sätter igång tankar om vad baktanken kunde vara med olika snälla saker jag gjort mot andra.

Men det här är tydligen mänskligt och ingenting man behöver skämmas för. Dalai Lama har uttryckt detta i en enda mening: Kloka, själviska människor tänker på andra - då med tillägget förstås att det är handlingen som räknas.

För den människa jag är snäll mot hoppas jag ju upplever min snällhet som äkta (vilket den ju nog är) och jag hoppas jag gör något fint för denna människa. För mig själv kan man bara ta till mig Einhorns ord, snällhet är en väg till framgång. Man kan inte hjälpa en annan utan att hjälpa sig själv.

På en dag har vi många möten med människor och djur runt omkring oss. I varje möte måste vi alltid välja hur vi bemöter den andra. I världen går en skiljelinje mellan gott och ont. Men den går också genom varje människa.

Vi kan alltid välja. Var snäll!

Spelkväll

I helgen hade vi en jättetrevlig tillställning i vår by. Vi hade samlat ihop många familjer och en massa spel. Och så spelade vi och åt våfflor. Det som var så lyckat var att alla spelade med alla. Man fick umgås med byns barn på ett helt nytt sätt.

Idag när jag cyklade genom byn blev jag så glad när jag hörde barn som ropade -"Hej Maria!" åt mig. Dels förstås för att de hälsade på mig men dels för att jag kom ihåg vad jag lärt mig på en anti-mobbningsföreläsning som jag besökt under hösten.

Det är mycket mindre risk att barn blir mobbade om de andra barnen känner deras föräldrar.

Så ta dig tid att prata med alla barn du träffar -för din egen och för dina barns skull.

Boktips

Böcker, böcker, böcker -det tycker jag om. Men det är sällan jag drar på munnen åt en bok, fast boken är rolig.

Men nu har jag hittat en underbar bok: "Potensgivarna" av Karin Brunk Holmqvist. Jag är så glad att jag tog mig tid att läsa denna bok. För det är en bok som jag vanligtvis inte skulle ägna en tanke.

Boken handlar om Elida och Tilda, två gamla ungpigor, som bor tillsammans i sitt föräldrahem. Tilda lider av hemorojder och för att lindra hennes besvär besluter de sig för att flytta in dasset. Men då behövs pengar...

Denna bok fick mig att med äkta värme tänka på min farmor (dock inte pga hemorojderna) och på alla gamla tanter jag mött. Den fick mig att förstå att gamla tanter tänker en hel del på världen.

Läs den!

Strategisk beröring

Fakta: En kypare får mera dricks om han eller hon rör vid kundens axel 1,5 sekunder

Om en bibliotekarie rör vid den som lånar en bok är det större chans att boken lämnas in i tid.

En person med varma händer uppfattas som mera trevlig än en person med kalla händer.

Naturligtvis är detta något man skall ta i beaktande när man yrkesmässigt umgås med andra människor.

För något år sedan sökte jag ett jobb som jag så gärna ville ha. Min arbetsintervju ägde rum en kall januaridag och jag var naturligt kall om händerna. Eftersom jag läst ovannämnda studie kände jag mig tvungen att 10 minuter före jag skulle in på intervju befinna mig på damtoaletten. Inte p.g.a nervös mage utan för att kunna värma mina händer på värmeelementet.

Med varma och sköna händer, skakade jag hand med min kommande chef. Och jobbet var mitt!

Bäst före

Vi var på vernisage igår. Det var en fotoutställning som handlade om freeganer, d.v.s. människor som gräver i affärernas soptunnor efter mat slängs bort p.g.a dåligt datum eller skruttig förpackning. Denna mat lever de sedan på.

Varje år slänger en genomsnittsmänniska bort 100 kg mat. Detta tär enormt på miljön. Dels när den produceras och dels när den ruttnar bort. Vår familj har blivit rätt duktiga på att planera våra inköp så att vi inte köper något extra. För ett år sedan slängde vi massor. Ofta kunde vi stå där med två, tre köttförpackningar som gick ut samma dag. Men så började vi planera veckomenyer, skriva inköpslistor och bara köpa det som stod på listan. Vi fick mindre avfall, det gick mycket snabbare att handla och vi sparade mycket pengar. Succé!

Idag var det åter dags för veckans inköp. Jag har en vana att alltid gräva längst bak, efter produkter med så "bra datum" som möjligt. Dels för att de är absolut fräschast och dels för att vi handlar för en längre period i taget. Men plöstligt slog det mig, att när jag ratar produkter som snart går ut, hamnar de i roskis, slängs bort och bidrar till miljöförstöringen.

Istället borde vi ju köpa de med sämre datum, förutsatt att de används inom utsatt tid. Vi borde även bli bättre på att köpa de rabatterade produkterna och frysa in (något jag faktiskt gjorde idag). Annars slängs de bort nästa dag. Jag har alltid tyckt att ekokött varit så dyrt, men nu har jag märkt att det flera gånger jag varit och handlat har varit nedsatt med 30 %. Jag bunkrar, fryser in och känner att jag är riktigt, riktigt duktig, som både sparar på miljön, men även sparar på hushållskassan.

Räven

Idag sprang en räv över vägen, ca 40 meter framför bilen, för att stanna upp i diket och titta på oss. Så vacker!

Plastpåsmannen

Det var på Prisma jag såg honom -plastpåsmannen. Han tog en liten paprika, satte in den in en stor påse och klistrade på lappen från vågen. Jag skulle så gärna ha velat hötta med fingret och säga att man behöver faktiskt ingen påse. Men även jag har gränser för hur pinsam jag vågar vara.

Istället började jag se mig omkring, på alla som satte sin bananer, sitt kålhuvud och sin gurka i en påse. Varför?

Präktiga jag

Jag har skrivit om det tidigare, men känner att jag måste göra det igen. Nämligen vår godhet att ge pengar åt tiggare.

Det är hemskt när man märker vilka tankar som plötsligt poppar upp i ens medvetna och som visar på en människosyn man gärna skulle ta och stoppa in långt i ett hörn av själen (vilket kanske är just vad man gjort).

Igår var jag och lördagshandlade med vår äldsta dotter på snart 10 år. Samtidigt som vi klev ur bilen för att gå in i affären, kom en kvinna med utländskt påbrå för att vika ut sin lilla stol och slita fram sitt lilla dragspel för att spela upp en liten trudelutt utanför affären. Kvinnan var i min ålder. Vi tog ingen notis om henne utan gick in. Efter att vi stoppat våra godispåsar och vår mysli deluxe (med extra mycket nötter) i våra väskor gick vi för att åka vidare. Nu hade hon kommit igång med att entonigt dra sitt dragspel fram och tillbaka.

Man har ju hört att de har en riktig dragspelsmaffia, åker från affär till affär fast de egentligen inte alls skulle behöva. Att de invaderar vårt land med falsk sång, gör våra medborgare olustiga och är allmänt fräcka. Att man inte skall uppmuntra dem genom att ge dem pengar. Så tänkte också jag när jag gick till bilen.

Men så tänkte jag även att jag ville ha en dotter som uppmärksammade andra människor runt omkring sig, som även såg den lilla människan. Jag tänkte även att om kvinnan skulle leva mitt liv, skulle hon knappast sitta och spela dragspel i kölden utanför en butik i ett annat land. Jag bestämde mig för att gräva fram lite slantar som min dotter kunde gå iväg för att ge kvinnan.

Och det är nu som två tankar poppade upp. Två tankar som jag faktiskt skäms för. Det första var när jag tittade efter vilka småpengar jag kunde skramla ihop för att ge kvinnan. "Jag kan ju inte ge bort så jag inte har småpengar att sätta i köpkärran". Vilket perspektiv på livet man har! Vilken härlig syn på klasskillnader jag besitter! Den andra tanken kom när min dotter kom skuttande tillbaka till bilen. Plötsligt bet jag mig i tungan, för vad jag hade tänkt fråga var, "Såg hon glad ut?". Ger jag bara pengar för att de skall dra på munnen och underkastat visa sin tacksamhet? Gör jag det?

Att ta ansvar för sin idé

Jag håller på och blir en impopulär person. Jag har nämligen börjat ta ansvar för mina idéer. Den uppmaningen gav Teo Härén på den inspirationsföreläsning jag tog del av för någon månad sedan.

Säkert får även du ibland en idé om hur saker och ting kunde göras bättre. Det är dessa idéer som Härén menar att vi skall ta ansvar för. Något som görs genom att vi berättar om förbättringsförslagen åt dem det berör. På så vis kunde världen göras till en mycket bättre plats.

Den senaste veckan har jag tagit ansvar för två idéer:

1) Jag har mailat till världsnaturfonden och berättat att jag med ganska hög sannolikhet kan påstå att många av deras bidragsgivare gärna ger pengar till deras verksamhet UTAN att få deras medlemstidning och nyhetsbrev i pappersformat hem i postlådan. Jag tror liksom att de gör ett bra jobb utan att de behöver påminna mig. Genom att endast sända till dem som vill ha det skulle de både spara pengar och spara på miljön, vilket just är anledningen till varför vi stöder världsnaturfonden. Jag kan inte ännu säga om de tagit bort mig från deras utskickslista, men något tack för förslaget har jag i alla fall inte fått.

2) Idag fick jag höstlovsprogrammet för barnen i vår kommun. Det fanns tre olika aktiviteter. Alla var för barn från årskurs 5 och uppåt. Jag mailade och frågade vad man kunde göra på höstlovet om man var yngre än 11 år. Jag fick svaret att mina barn kunde komma med om det fanns utrymme. Men det var ju inte det saken gällde (vilket jag också påpekade). Våra barn skulle inte ha deltagit i vilket fall som helst. Men en kommun måste tänka på alla, stora som små... De tackade för förslaget.

Nu borde jag känna mig stolt över att jag tagit ansvar för mina idéer, men jag känner mig mest som en argsint tant (fast jag inte alls är arg).

Men det påpekade också Härén. Du kommer att förarga många och väldigt få kommer att tacka dig.

Christian Irjala

Igår satt jag på en föreläsning med inredningsarkitekt Christian Irjala från Jakobstad. Han fascinerade mig med följande ord:

-"Jag har levt många olika liv. Jag har dött många gånger."