Biologiska barn

För mig har det inte varit viktigt att känna att jag för släkten vidare, eller att mina gener delas av en annan person. Jag kunde lika gärna ha adopterat barn som att skaffa egna. Ändå fascineras jag av likheter man ser hos sina barn som man direkt förknippar med släktingar.

Min son har en ovana att när han blir ivrig och talar snabbt göra ett litet ljud som låter som att han drar in saliv. Det låter värre än det är, må jag garantera. Och exakt samma ljud gjorde min farfar. Varje gång jag hör min son tänker jag på min farfar.

Min dotter är en kopia av mig. Inte till utseendet, men till sättet. Kanske det kommer att bli som min mamma alltid brukade säga under min uppväxt -" Man blir mest irriterad över dåraktiga saker som du envisas med att göra och som jag vet att jag var lika dåraktig att själv göra".