Melodifestivalen 2010

Samlingscd:n med de svenska låtarna från årets svenska melodifestival går varm i vår bilstereo. Och jag fascineras över hur de olika låtarna får mig att blixtsnabbt byta mental ålder, känslotillstånd och minnen.

Crucified Barbara får mig att bli högstadietjejen, med tuperad pannlugg och svarta spindelfransar som ville ha all musik i moll -helst hårdrock för att känna att saker var som de skulle. Timotej flyttar mig till Åminne folkpark sommaren i slutet av högstadiet där lystna blickar kastas och stulna blickar fångas mellan parkerade bilar och vingliga ben. Fantasierna börjar födas om vad en sommarnatt kan medföra. För att andetagen sedan blir tyngre och blicken smalare när doctor doctor sätter in och vittnar om en ålder där ens kvinnlighet tar sig helt andra uttryck. Alcazar får mig att helt glömma killar för att tillsammans med glada tjejer känna lusten att dansa, dansa, dansa och Kalle Moreus får mig att vilja sätta mig ned, smeka kinden på en älskad man och känna att med dig vill jag bli gammal.

Det är så skönt att märka att alla mina flickor, kvinnor, tanter än finns kvar och samsas i mig i en enda schizofren symfoni.