Bästa vän tävling

I förrgår kom min yngsta dotter hem med en lapp från dagis där det stod ungefär följande:

På söndag är det vändagen. Därför ägnar vi oss hela denna vecka till att tala om hur en bra vän är. Att man leker med varandra, hjälper varandra, säger fina saker åt varandra etc. Vi kommer även att dela ut klistermärken när barnen gör något som karakteriserar en god vän. T.ex. tar med ett annat barn i leken. På fredagen kommer vi att se vem som har mest klistermärken och så utser vi veckans vän.

Det tog en stund innan jag insåg varför lappen och "tävlingen" störde mig så mycket. Jag är ju som sagt tävlingsmänniskan personifierad, som inte ens klarar av att låta småkillarna vinna i fotbollsmatchen mellan föräldrar och barn. Jo, jag tycker inte man skall tävla i vänskap av den anledningen att när det kommer till en tävling, skall det alltid gå att säga -"Det är inte viktigast att man vinner" (annars kan de sluta som jag). Men att förlora i den här tävlingen är en dubbelförlust. Dels för att man inte vinner (trots att det är viktigast att vara med) och dels för att en förlust direkt betyder att man inte är en så värst god vän. För så är det ju. Än hur man försöker förklara att det skall sporra till goda gärningar.

Min lilla dotter kom hem första dagen och sa att hon inte fått ett enda klistermärke och att Sofia fått ett för att hon var så duktig att klä på sig (!) och andra dagen kom visserligen min dotter stolt hem och sa att idag hade hon fått ett klistermärke, men hon hade ingen aning om varför. Så mycket var orsak och verkan värt i det här fallet.

Imorgon är grand dö finall. Min dotter har egentligen en ledig dag, men hon skall absolut åka till dagis för att se vem som vinner. Vem som blir veckans allra bästa vän. Som vinner godhetspriset över de andra små usliga liven.