konsten att hålla sig till sak

Det är sällan jag orkar bry mig om att läsa insändare i tidningen. Det kan kanske tolkas som att jag antingen har för fullt upp med att hålla reda på vad jag själv tycker och tänker eller att jag är ovanligt egocentrisk.

Idag var dock ett undantag. Jag läste en insändare skriven av någon som var för pälsnäringen. Hon förbarmade sig över den debatt som förs mot pälsfarmare och den påstådda filmningen av vanskötta djur. Fint så. Är själv inte överförtjust i pälsnäringen, men tycker att det är upp till var och en att själv ta ställning till om man vill använda päls eller inte. Vill man, leder detta enligt marknadsmässig logik, till att det finns de som vill tillgodose dina behov, vilket i sin tur leder till att det finns pälsfarmare. Det är ett val man gör. Och en människa skall inte ställa sig över någon annan människas val.

Nåja, nu var det inte direkt sakinnehållet i sig jag tänkte skriva om utan snarare mängden sak som insändarskribenten förde fram. Roligt med människor som för fram en åsikt. Som fattar pennan och skriver vad de tycker. Trovärdigt. Tills människan ifråga skenar iväg och passar på att när hon en gång har det skrivna ordet till vapen fyra av en extra salva.

För mitt i allt förbarmar hon sig över Helsingfors stad som infört en vegetarisk dag i veckan åt skoleleverna. Blev steget till pälsdjursnäringen här långt eller längre? Än en gång förundras jag över den bristande konsten att hålla sig till sak. Två goda saker blir sällan bättre tillsammans. Istället upplevs man som ett kråkbo -spretigt och oformbart.

Nu hör inte till saken att jag utnämner mig själv till expert på att hålla mig till sak. Mina blogginlägg får bevisa motsatsen. Men det är lättare att upptäcka balken i den andras ögon eller hur det nu var...